En kvinna jag beundrar.......
över. Denna kvinna var min mormors mor,

Hon gifte sig med Per Carlsson, vilket år vet jag tyvärr inte, dom fick tre barn Konrad, Frida och Kristina.
Kristina var min mormor. Per Carlsson dog tidigt så Maria blev ensam med barnen och sitt "hemman".
Hon skaffade en dräng och Konrad var så pass gammal så han kunde hjälpa till att sköta jordbruket.
Maria var väldigt driftig, hon fiskade strömming och rodde till Gävle och sålde. Hur långt det är sjövägen
vet jag ej men landvägen är idag ca 3,5 mil säkert längre på den tiden. Tänk er att först ut och fiska och sen
ro den sträckan fram och tillbaka i ur och skur. Här kan man prata om att jobba för brödfödan.
Hon var dessutom en riktig matmor, så hon anlitades i gårdarna när det var kalas. Hon hade alltid så
fina förkläden och det är några av dessa jag har som förlagor när jag syr förkläden.


Den 29 oktober 1907 fick Konrad överta gården med vissa förbehåll till sin mor Maria Carolina

Här var Marias Krav.
1) Fritt bostadsrum, vindskammare på vestra änden av mangårdsbyggnaden med fri upp och
nedgång till detsamma
2) Årligen före den 1 dec skall till mig utgifvas
1 hektoliter hvete, 3 hektoliter råg, 1 hektoliter korn, 5 hektoliter potatis, 20 liter ärter, 15 kg salt fläsk,
15 kg färskt nötkött, 20 kg salt strömming, 20 kg sk slosill, 10 liter salt, 1 kg ull, 15 meter bomullslärft,
huggen ved i vedboden så mycket som åtgår till mitt behof. Kontant 15 kr årligen. 2 liter nysilad mjölk per
dag. Samt skjuts med häst och anständigt åkdon till kyrka, läkare, kvarn och alla andra nödiga resor.
Samt ett par nya kängor för hvarge år.
(avskrivet från Undantags och fördelskontrakt.)

Visst är det väl underbart att läsa.
Och att dokumentet finns bevarat. Det är registrerat den 29 oktober 1907 hos häradsrätten i Uppsala kostnad 50 öre.
Jag är glad över att jag har många minnen efter henne som möbler, linne och fotografier.

Bl.a denna korgstol, här är det min mor som sitter i den, men om det syns
på bilden av Maria så sitter hon i samma korgstol. Nuför tiden är det jag som sitter
i den, den står i Samuelsgården, och vet ni den knarrar lite skumt ibland.
Jag besöker hennes
grav när jag är på kyrkogården. Vilken gumma.
Konrad gifte sig aldrig, kanske inte så lätt med mamma hemma på gården, det vart ju iallafall 40 år
ilken kvinna klarar en svärmor med såná krav.
Jag skrattar när jag läser kraven
Vindskammar´n med fri upp och nedgång,
ja det kan ju inte va roligt att bli sittandes på kammarn och inte komma ut.
Visst ät det imponerande?
Kram Lotta
ojoj,vad det var kul att läsa.Jag längtar efter dig!
Så vackert, vilken historia. Vi är lite galna vi i släktet men med charm och brijans tror jag allt. Älskar dig
Fin historia!
Härligt! Goa bilder.
De där förklädena har jag sneglat på i 100 år. Tycker att de är så fina.:-)
Kram på dig Lottapotta Kexfia!:-)
Puss
jag har mailat dig en header jag fixat ihop. Texten ändrar vi, kolla ut vilken typsnitt du vill ha. Det är gjort på en minut. Men du får maila mig allting. Puss
Haha...Din lilla kexfia! Hur ska man våga svara på det utan att du hittar på nya hyss, hörru du darling?
Jag tycker båda är lika fina. Har tänkt beställa båda från dig. Men har inte gjort det ännu. Jag har ju förkläden hela sommaren jag, förstår du.
Goda pepparkakor förresten! Dem har JAG börjat med! haha...
Puss